Ni har säkert hört någon säga ”typiskt Luther” som beskrivning på företeelsen att vilja göra saker så tråkiga eller diskreta som möjligt. Klagar någon på att folk roar sig eller lever gott så beskrivs den klagande med orden ”typiskt Luther”.
Luther är nog ganska missförstådd. Han var en levnadsglad människa. Han gifte sig, förmodligen mot alla regler eftersom han var både munk och (katolsk) präst. Han var inte vad vi skulle kalla en typisk lutheran. Drack gärna en sejdel öl t.ex.
Martin Luther gorde uppror mot påven, men hade inte en tanke på att skapa en utbrytning från (den katolska) kyrkan. Han ville reformera den.
Däremot var synd och förlåtelse viktiga för honom. Han lärde ut att det viktigaste i syndaförlåtelse är ånger, omvändelse och tro. Att Vatikanen sålde syndaförlåtelse, avlatsbrev, för pengar var något han kritiserade starkt! Detta och många andra läror som var påhittade av människor fick honom att protestera. T.ex sådant som Påvens ofelbarhet, skärselden, Maria- och helgondyrkan samt läran att natvardsbrödet och vinet verkligen förvandlades till Kristi kropp och Kristi blod under nattvardsmässan.
Tidningen Fokus har en artikel om Livsnjutaren Luther.
Läs även andra bloggar om Marthin Luther, Luther, synd, syndaförlåtelse, Påven, livsnjutning