Varför mår många unga psykiskt dåligt? SvD påbörjar i dag en serie artiklar om ungas psykiska hälsa. Första artikeln har rubriken ”Ung, frisk, deppig – en svensk gåta”.
jag kan se många möjliga orsaker, men tror inte de flesta är specifika för Sverige eller Norden.
- Större press på att lyckas med skolan. Prestationsångesten kan bero på att fler i föräldragenerationen har högre utbildning i dag än för några 10-tal år sedan. Och för att dagens arbetsmarknad kräver bättre utbildning.
- Många föräldrar, och lärare, är mindre auktoritära och vill mera bli betraktade som kompisar. Unga kanske trots allt vill att vuxna sätter gränser? Eller?
- Skönhetsidealen och kroppsfixeringen sätter press. Det skrivs mer om detta överallt nu är på t.ex. 60-talet. Gäller inte bara kroppsformer utan även sminkning, frisyr etc. Och kläder förstås. ”Rätt” kläder är dessutom ofta dyrare än många familjer har råd med.
- Sexuella erfarenheter är vanligare i tonåren i dag än på det s.k. frigjorda 60-talet. Det sätter press. Inte minst på dem som fortfarande inte haft det. Men även inom relationerna. Unga är nog mer sexuellt medvetna i dag. Man ”måste” också se läcker och sexig ut.
- Upplevelser är viktiga. Man skall ha varit med om en massa saker, som resor, gått på ”ställen” som har åldersgräns högre än den egna åldern och liknande saker.
- Många unga tillåter sig inte att vara lite ner eller låga tidvis. De tror inte det är naturligt, vilket det faktiskt är. Det gör att de klassar sig själva som sjuka vid naturlig deppighet. Det är faktiskt stor skillnad att verkligen vara deprimerad och att bara vara ”lite deppig”.
Detta var några saker som möjligen kan vara bidragande orsaker till ungas psykiska ohälsa. Vad man skall göra åt det? Det är svårt! Vuxna och självsäkra unga borde skicka ut mer signaler om att det är OK att vara avvikande och att inte leva upp till alla de krav som många tror sig behöva uppfylla. Men det är bara en liten pusselbit. Svår att lägga dessutom.
Som lite äldre så uppfattar man nästan alla tonåringar i dag som mycket självmedvetna och starka. Åtminstone vid första anblicken. Men sen ser man att mycket är en fasad och ett spel. Kanske lättare för en något äldre att genomskåda?
Läste en bok av Katarina von Bredow som heter ”Knappt lovlig”. Den är väl tänkt för tonårstjejer, men den gjorde mig nyfiken. Boken handlar dels om osäkerhet och spelet mellan högstadietjejer, dels om förhållande med stor åldersskillnad. (Något som författaren har personlig erfarenhet av.) Den skildrar hur klassens tuffaste tjej egentligen har det, och hur de som hon väljer att umgås med blir betraktade av övriga klassen. Boken är 17 år gammal, men jag tror att det kan se ut ungefär så i en högstadieklass även i dag. Rekommenderas!
Jag vill gärna ha kommentarer!
Läs även andra bloggar om Psykisk ohälsa, ungdommar, skönhetsideal, prestationsångest, Katarina von Bredow, knappt lovlig